Står inför ett dilemma. Ska vi berätta för vår omgivning att vi planerar att adoptera ett barn redan nu eller ska vi vänta tills vi gått föräldrautbildningen och hemutredningen är färdig. En stor del av mej vill berätta eftersom detta upptar så stor del av våra liv just nu. Jag är glad, upprymd och vill att alla ska veta. Vill prata om detta hela tiden, bolla tankar och funderingar med andra i min omgivning. Men sen finns det en liten, liten del av mej som säger stopp ett tag, vänta tills ni verkligen vet om ni blivit godkända som adoptivföräldrar och skickat iväg era papper till landet. För det är ju egentligen då vi väntar barn på riktigt. Inte går ju folk omkring och berättar att de försöker göra barn hemma i sängkammaren *ler* Vet inte riktigt om det är jämförbart, men ni förstår säkert vad jag menar. Men det vore så skönt att ändå få berätta för alla, berätta varför vi ibland drar oss undan, varför vi plötsligt är väldigt uppbokade en massa helger framöver (föräldrautbildningskurs) och varför vi plötsligt börjat intressera oss för adoptionsfrågor. Sen funderar jag lite över hemutredningen, förväntar sig socialsekreterarna att vi ska ha berättat för nära och kära att vi planerar att adoptera. Vi har ju inte ens berättat för makens barn. Visst har vi berättat för några stycken, tex min familj och några i vår umgängeskrets, men fortfarande är det många som inte vet. Vad säger ni, hur hade ni gjort??

I dag är jag ledig. Blir långhelg för min del. Sköööönt!

Har alltid tyckt att morgonen är bästa tiden på dagen. Gillar att gå upp och läsa tidningen i lugn och ro, dricka mitt morgonkaffe och sedan gå ut på promenad. Det tycker jag är en bra start på dagen. Och ungefär så har min morgon sett ut i dag.

Dagens vägning gick väldigt bra. Minus 1,2 kg!!! *tjohooo*

När jag öppnade min mail i morse såg jag att jag fått svar från BFA. Glada nyheter! Jag mailade dit för några dagar sedan och ställde bla en fråga gällande kraven om barn sedan tidigare. Det är ju många länder som bara accepterar ett barn sedan tidigare och detta ställer ju till det lite för oss. Eftersom ingen av makens två barn bor hemma hos oss (och den ena dessutom väldigt långt borta) frågade jag om det fanns något land som tog hänsyn till detta. Och tydligen fanns det en möjlighet att vi skulle kunna bli godkända för adoption i Taiwan men man måste skicka en förfrågan till landet när vi har vår hemutredning klar. En annan glad nyhet var att man på BFA dementerar att köerna till Bolivia i nuläget kommer att öka, men att man för tillfället inte kan lova något. Jag antar att det är så det är adoptionsvärlden just nu, det finns inga garantier för någonting.

Ännu en glad nyhet ! Det gäller ett  barnbesked från Boliva och dessutom ett tvillingpar. Tydligen första syskonadoptionen från Bolivia. Häftigt!

Snart dags för premiärsprutan. Grrr..inget kul! Jag pratar om sprutorna inför vår IVF-behandling. Jag borde ju egentligen vara van vid detta laget men icke sa nicke! Tycker fortfarande att det är läskigt att sticka mig själv (trots att jag är sjuksköterska JAAA). Tur att man har en hjälpsam make som mer än gärna utför själva "sticket".. *ler*

Bara en dag till att jobba sedan är det långhelg för min del. På fredag är jag nämligen ledig och det ska bli sååå skönt. Från och med oktober kommer jag att vara ledig varannan fredag vilket känns väldigt lyxigt. Pengar är faktiskt inte allt..

Läste idag på Soffs blogg att väntetiderna för att få adoptera från Bolivia kommer att öka. Och Bolivia är just det land som vi planerar att adoptera från. Typiskt! Vad jag förstår har barnbeskeden blivit färre än man först räknat med och därför kommer väntetiden för att få skicka sina papper dit att öka. Jäkla skit!

Igår blev det sängköp! Överraskade mannen när han kom hem och stod redo med bilen för att åka iväg och beställa sängen. Och vi ångrar oss INTE. Fick en riktig prinsessan-på-ärten känsla när vi provlåg "vår" säng igår, den är sååå skön. Nu tar det tyvärr 3 veckor tills den kommer och under tiden får vi ut och leta ny sängram/gavel och nya nattygsbord. Kul men dyrt *ler*

..känns allting idag, trots att det är måndag och regn och rusk utanför fönstret. Det har varit en bra dag på jobb och lagom mycket att göra. Efter jobb kom maken och hämtade mej och föreslog att vi skulle köra och titta (när min man säger "titta" menar han alltid "köpa") på nya sängar. Så vi svängde förbi Sängjätten på vägen hem. Och som vanligt dök det snabbt upp en väääääldigt trevlig försäljare vid vår sida :) Efter att ha provat massor av sängar kom vi fram till att en Hilding säng nog skulle passa oss bäst. Och vi föll för en sådan där hög med dubbla madrasser, den såg väldigt inbjudande ut. Vi fick ett hyfsat bra pris och trodde vi bestämt oss när vi fick syn på samma modell fast som ställbar. Ni vet en sådan där säng där man kan höja och sänka huvud- och benändan med en liten fjärrkontroll. NU snackar vi säng! Vi blev helt enkelt förälskade! Kolla själva! Min man stod nästan med plånboken redo och det var inte lätt att få honom att lämna affären utan sängen. Men snusförnuftig (läs tråkig) som jag är tyckte jag att vi skulle åka hem och tänka genom saken, det blev ju trots allt ganska mycket dyrare än vad vi först hade räknat med. Tänk vad försäljare kan få en till... Redan i bilen hem hade vi bestämt oss. Men först skulle maken köra repliker som "vet du egentligen hur mycket tid man spenderar i en säng?"  *skrattar*  Så nu är vi nästan med ny säng, hihi.

I dag känns allting tungt, jag är trött, irriterad och har en massa andra biverkningar av sprayen. Vissa dagar kan jag blicka framåt och tycka att allt faktiskt känns ganska okej. Om allt går som det ska kommer vi ju faktiskt att vara föräldrar till ett barn om cirka två år (om inget oförutsett händer i landet vi tänkt adoptera från vill säga - det kan man ju aldrig veta). Och två år är ju inte jättefasligt lång tid. Men somliga dagar -som idag- känns allt skit. Varför ska just vi vara ofrivilligt barnlösa? Varför ska just vi gå igenom IVF-försök efter IVF-försök utan att lyckas? Varför ska just vi behöva slänga ut hundratusentals kronor på att försöka få ett barn? Livet är INTE rättvist..!!!

Gårdagens vägning gick bra! Vågen visade minus ett halvt kilo. Jag är jättenöjd!

I går var var jag tillbaka på jobb efter två dagars sjukskrivning. Det blev verkligen en mjukstart med tanke på att jag slutade redan till lunch. Efter jobb körde jag direkt till frissan där jag hade bokat tid för både klippning, färgning och slingor. Skönt att bli lite ompysslad. Jag både kände mej och såg ut som en helt ny människa när jag gick ut därifrån :)

Ikväll är vi hembjudna till några vänner på middag. Det ska bli riktigt trevligt. Det lär bli en hel del "resesnack" eftersom det är samma vänner som vi ska åka till Thailand tillsammans med i november. Det känns sååå skönt att ha något att se fram emot nu i höst. Och jag tror att resan kommer att komma rätt lägligt för vår del, då vi antagligen precis avslutat både föräldrautbildning och hemutredning vid det laget.