Igår berättade jag för en av mina närmsta vänner att vi har försökt få barn i över tre år utan att lyckas. Jag berättade att vi just nu gör vårt sista försök med provrörsbefruktning och att vi sedan bestämt oss för att gå vidare med adoption. Vännen tog det väldigt bra och sa att hon förstått att vi har försökt och kanske misstänkt att något varit "fel". Och hon sa även att hon gärna ställde upp och stöttade så gott hon kunde. Att hon gärna ställde upp om vi behövde prata med någon utanför familjen. Det kändes skönt. Hon var så fin och förstående. Och nu i eftermiddags fick jag ett mail från henne där hon föreslog att vi skulle träffas för att hitta på något i helgen, hon tyckte vi behövde ha något roligt att tänka på. Herregud vad det värmde. Jag ångrar inte en sekund att jag berättade.

Farbror doktorn sa strängt nej till att sätta tillbaka två befruktade ägg denna gången även om detta skulle bli vårt sista försök. Han menade att vi hade väldigt goda chanser att lyckas och att ännu så länge hade allt sett mycket lovande ut för oss. Så han kunde helt enkelt inte se någon anledning till att sätta tillbaka två. Lite snopna blev vi allt och det kändes ju inte roligt precis att höra att vi hade bra förutsättningar NU när vi bestämt oss för att gå vidare med adoption. Hmm, ibland undrar jag faktiskt om läkarna inte mest tänker på alla pengar dom kan tjäna på att vi gör försök efter försök...

Just nu känner jag mej väldigt svullen och "tung" i magen. Det var till och med svårt att knäppa jeansen i morse. Hoppas det är sista sprutan i kväll. Imorgon ska jag på VUL-kontroll och får då reda på när det blir äggplock. Det vill säga när mina ägg under operation plockas ut för att sedan befruktas och några dagar senare föras tillbaka till mej. Imorgon tänkte vi snällt be om att få tillbaka två befruktade ägg denna gången. Vi får väl se vad fabror doktorn tycker om det :)

I dag hade jag långlunch så det blev en lunch på stan och en snabb-shopping-runda på H&M. Och jag fick en topp, en lite tjockare V-ringad tröja plus en mascara för 449 spänn!! Oförskämt billigt ju :)

Åhh varför ska jag alltid planera och organisera allting in i minsta detalj. Ibland önskar jag att kunde vara lite mer spontan. Ta tex det här med att bjuda hem folk. Jag gillar att planera in det i god tid, tänka ut långt i förväg vad jag ska bjuda på och hur jag ska duka osv. Städning och pyntning börjar jag med redan flera dagar i förväg. Och när gästerna väl kommer vill jag att det ska se (näst intill kliniskt) rent, snyggt och undanplockat ut. Det har till och med gått så långt så senast maken fyllde år tyckte han att vi skulle skita i att bjuda hem någon på kalas/middag för att slippa min städnoja. Så ja, milt sagt kan man väl säga att jag har gått lite för långt. Värsta scenariot är när vi bjudit hem någon som aldrig varit hemma hos oss tidigare. Då försöker jag få till värsta "Sköna hem"-looken. Allt ska vara perfekt.

Det komiska i det hela är att jag verkligen inte förväntar mej och tycker det känns bekvämt när jag kommer hem till någon annan som har det sådär välstädat och undanplockat. Det känns så tillrättalagt på något vis. Jag trivs när det är lite damm i hörnorna och när det det ligger saker framme lite här och var. Det sätter ju en mer personlig prägel på hemmet. Och jag tycker inte det är något fel om inte sängarna är bäddade med både överkast och kuddar. Inte heller tycker jag att det gör något om jag blir bjuden på någon enkel rätt som grillad korv eller spagetti och köttfärssås. Eller om servetterna inte matchar med duken på bordet. Det är bara mysigt när folk kan vara lite spontana och ta saker som det kommer. Det är ju egentligen så jag vill vara. Jag måste verkligen öva mej på det...

Nu längtar jag till föräldrautbildningen börjar, jag längtar till hemutredningen är gjord. Jag längtar tills vi får skicka hemutredningen till adoptionsorganisationerna så att vi kan välja land. Jag längtar efter att få börja samla papper. Jag längtar efter att få skicka papperna till det land vi kommer att välja så att vi kan börja vänta barn "på riktigt". Jag längtar tills vi kan berätta för nära och kära att vi väntar på ett litet barn. Jag längtar efter telefonsamtalet som säger att vi har blivit föräldrar. Åhhh vad jag längtar!

I går kväll när det var sprutdags erbjöd sig maken snällt att gå och förbereda och blanda till sprutan och sedan kalla på mej när det var dags för injektionen. Efter några minuter hör jag dock ett mindre vrål från badrummet och ut kommer maken rusande. Det visade sig att när maken skulle byta från den grova uppdragningskanylen till den lite mindre tappar han sprutan och den ramlar rakt ner på hans arm, med uppdragningskanylen på och den sätter sig rakt in hans underarm. Men eftersom injektionen ska ges ganska direkt efter den har tillblandats kunde vi inte ägna makens arm någon längre omsorg. Men efteråt ser vi till vår förfäran att makens arm svullnat upp rejält och är stenhård på stället där nålen satte sig. Och maken klagade även över att det sved och stack. Jag kan säga att jag hade väldigt svårt för att hålla mej för skratt. Resonerade lite fram och tillbaka och kom fram till att det inte kunde vara någon större fara för maken att få i sig någon liten droppe av läkemedlet som möjligen kan ha funnits på kanylspetsen. Fast maken var inte helt övertygad (förmodligen rädd för vad det där kvinnliga könshormonet kunde göra med honom). Men ni skulle sett makens underarm idag, den är knallblå/lila... *skrattar*  Tror det blir jag som får sköta tillblandningen i fortsättningen.

Antar en utmaning från "En bulle i hjärtat!". Ni som läser detta, känn er utmanade!

REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".

Här kommer mitt resultat:

1. Vilket år är du född?

2. Hur definierar du din sexuella läggning?

3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?

4. Och din sämsta?

5. Vad söker du hos en partner?

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?

7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?

8. Vilken kändis är hetast enligt dig?

9. Vad gör dig avtänd?

10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?

11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?

12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?

I går kväll hade maken och jag planerat för en lugn och mysig hemmakväll. Vi åkte och hämtade sushi och öppnade en flaska vitt. Efter maten och några glas vin bänkade vi oss i soffan framför teven. Där tog det inte många minuter förrän jag hör makens snarkande som tydligen hade en bedövande effekt på mej för bara en liten stund senare somnar även jag. Och då var inte klockan mer än halv nio!! Pensionärsvarning! :) Som tur var vaknade jag till och tittade på klockan vid 21-tiden och upptäckte att det var dags för min spruta. Så maken fick snällt vakna för att agera sjuksköterska. Sedan var det inte lönt att kämpa emot längre och försöka hålla oss vakna och väl nerbäddade i sängen tog det inte många minuter förrän både jag och maken somnade gott :)