Helt plötsligt känner jag mej jättenervös inför gynekologbesöket idag. Över vad hon ska se och inte se. Tänk om det lilla fröet inte lever längre? Tänk om blödningen i livmodern är oförändrad? *suck* Ska jag vara så här nervös inför varje undersökning/ultraljud resten av graviditeten? Jag fick i alla fall övertalat maken att följa med mig idag, egentligen hade han fullt på jobb och svårt att komma ifrån.

Om några timmar är det över, hoppas, hoppas fröet fortfarande lever och mår bra där inne.

HA EN BRA DAG!!

Imorgon är det dags för inskrivning hos barnmorskan. Och vad jag förstår ingår ett besök hos min ordinarie gynekolog för att konstatera graviditeten först. Jag har inte varit där på snart två år. Känns lite konstigt att komma tillbaka. En gång i tiden hade jag en underbarn gynekolog (hmm kan man säga så om en gynekolog egentligen?). Men tyvärr slutade han och då övertog min nuvarande gynekolog mottagningen. Och vad ska jag säga, hon är inte alls så underbar som min förra gynekolog. Hon är kall, hårdhänt, sur och inte alls lätt att prata med. Jag glömmer aldrig första besöket hos henne för ganska många år sedan nu. Då anklagade hon mej för att jag ringt och bokat en telefontid till henne och sedan när hon väl ringde upp mig var jag inte hemma. Och jag lovar - jag hade INTE ringt och bokat någon telefontid. Men det ville hon inte lyssna på, hon verkade helt övertygad om att jag ljög. Tja, man kan ju undra varför jag inte bytte gynekolog redan då men tyvärr verkar privata gynekologer vara en bristvara i stan och jag fick besked överallt och dem inte tog emot nya patienter.

Anledningen till att jag väljer att gå dit igen nu efter att jag blivit gravid är att jag hört så mycket gott om barnmorskan som finns på hennes mottagning. Och då kan det väl vara värt ett besök hos min inte så underbara gynekolog *fniss* För vad jag förstår är det endast barnmorskan man har kontakt med resten av graviditeten.

Ja, vi får väl se hur det går imorgon men lite nervöst känns det allt. Wish me luck :)

I helgen har det varit partaj. Inte här hemma dock utan hos makens morfar som fyllt 90. Det blev uppvaktning med langång, prinsesstårta och massor av presenter. Det var helt fantastiskt att se, makens morfar är verkligen pigg för sin ålder. Han gladdes så åt att fylla år och få fira med sina nära och kära. Han och hans fru bor i ett hus på landet, med stor trädgård med trädgårdsland och en massa fruktträd. Allt detta sköter dem på egen hand. Dem odlar potatis, rödbetor, morrötter, jordgubbar mm. Helt otroligt. Hoppas att han kommer få leva och få vara pigg och frisk många år till.

I onsdags startade vi vår vår hemutredning. Det var andra gången vi träffade socialsekreterarna som ska hålla i hemutredningen. Mötet varade i 1½ timme ungefär. Vi pratade mycket om föräldrautbildningen men även en hel del om makens två barn som han har sedan tidigare. Ibland känns det som att det kan bli ett problem för oss. Tiden gick fort och nästa möte blir nog inte förrän efter vi har kommit hem från Thailand. Och om allt har gått bra tills dess är jag i v 14 då så då ringer vi nog och säger att vi vill göra en paus i hemutredningen för att jag har blivit gravid. Och till makens stora glädje slipper vi då göra djupintervjuerna. Vi får väl se vad som händer fram tills dess.

Precis efter att jag hade blivit överstimulerad och sjukskriven för cirka en månad sedan var det planerat sedan lång tid tillbaka att mina tjejkompisar skulle komma hit och äta och dricka lite gott. Men jag fick ställa in - jag kunde ju knappt ta mig ur sängen.

Vi bestämde ett nytt datum. Nu på fredag. Men nu är kruxet att jag är sjukskriven igen och har fått rådet att vila och ta det lugnt. Därför fick jag tyvärr ställa in igen.

Usch vad jag känner mig taskig. Undrar om mina tjejkompisar nånsin vill träffa mig igen?

Detta är rätt roligt.

Jo, nu när jag inne i min värsta må-illa-period har jag svårt för att använda den där ställbara funktionen i våra nya sängar. Då blir jag yr och det känns som jag ska kräkas. Så ska jag höja eller sänka min säng måste jag nuförtiden först resa mig ur sängen, sedan trycka på fjärrkontrollen och sedan lägga mig i sängen igen.

Vilka problem va? :)

Går in i både ny vecka och ny månad idag. Vecka 9 och graviditetsmånad 3. Fostret är nu stort som en vindruva och livmodern har redan blivit dubbelt så stor. Fostret har även börjar röra på sig lite där inne, men det är för tidigt för att mamman ska kunna känna det.

I lördags var det återigen dags för föräldrautbildning. Dagens ämnen var att resa och hämta sitt barn och att bli en familj. Detta var näst sista utbildningstillfället. Kommer faktiskt sakna vår lilla grupp. Det har varit skönt att kunna prata så öppet om det vi alla har gemensamt; barnlöshet.

Annars har helgen varit väldigt lugn. Jag har försökt vila mycket. Mina bruna flytningar har faktiskt blivit mindre och mer ljusbruna vilket känns hoppfullt.

Har varit extremt känslig för lukter hela helgen. Och illamående. Har knappt kunnat vistas i köket alls och har bara ätit "luktfri" mat. Mannen som gärna äter starkt kryddad mat har fått sitta i andra sidan soffan på kvällen eftersom jag får kväljningar av gammal matos. Stackarn. Och om han försöker pussa på mig är det kört. Så nu för tiden går han snällt in och borstar tänderna innan vi ska ha pusskalas :)